2012 och 013 har varit 2 år som har varit väldigt jobbiga med sjukdomar och annat elände.

Idag sitter jag med 2 sjukdomar som inte vill lämna min kropp hur mycket jag önskar dem bort eller kämpar. Jag kommer ha dessa sjukdomar tills jag kommer dö vilket jag kanske inte helt har acceptera eller kommer acceptera fullt ut.

I och med mina sjukdomar så kommer jag ej att kunna jobba med det jag gör idag, vilket är en stor sorg i hjärtat. Jag är livrädd vad som kommer att säga när man utreder att jag inte kommer att jobba, samtidigt att de kan säga att jag kan jobba men med vad?

Jag är bara rädd att hela min värld ska rasa ner snart. Det är inte bara mig själv har att tänka på jag har även mina barn där det finns mycke jobb med. Jag vill bara att det ska gå bra för dem och är ständigt orolig för dem.

Sådana dagar som dessa tänker man Tänk om man gjorde annorlunda, vad hade hänt då?

Är så less på motgångar, för man orkar inte vara stark hela tiden, vilket jag ofta får höra att jag måste och att jag är. Jag är inte så stark längre som jag var en gång i tiden. Förr skakade jag av mig saker och gick vidare men nu orkar jag ej inte. Jag sitter ofta och gråter och bryter ihop för det är förmycket.

Just nu skulle jag vilja slippa oron för framtiden samt ha denna värk som finns där från morgon till kväll. Just nu vill jag bara skrika, men vad hjälper det.

Jag får sitta här med gråten i min hals tills jag vet vad som händer med allt.

Önskade jag kunde känna mig värd något.