Senaste inläggen

Av Therese Waldenryd - 24 mars 2015 06:37




Du som börjar läsa tänker jaha nu ska hon skriva om sin värk eller all mat hon lagar.
Jag förstår att det vara jobbigt att läsa mina statusar eller andra som har

värk eller osynliga åkommor,

för vi är inte ni.

Vi som går med värk/ psykiska åkommor kämpar hela tiden mot oss själva, vänner, släkt, arbetskamrater, arbetslivet, försäkringskassan, ekonomin men framförallt med denna värk / psykisk ohälsa.


Jag är tacksam mot mycket så missförstå mig inte, men att ständigt få blickar och kommentarer att du klarar bara du försöker eller ryck upp dig så bli du bra, ändra kost, ändra på ditt liv och gå ner i vikt så kommer du bli bra.
Jag har försökt i över 2 år nu och inget har hjälpt vad jag än har provat och fortfarande

provar jag hela tiden för att bli bättre.

 

Ingen mer än jag önskade att det finns något botemedel som gjorde att

jag skulle må bättre och bli "normal" igen. 
Att sova få 1-3 timmar varje natt, att somna med värk, att vakna med värk,

bara väderomslag ge en mer värk blir man tokig av.

 

Mitt minne har blivit så påverkad att jag tappar ord, minns inte saker,

tappar bort mig i meningar när jag pratar, regerar konstigt på småsaker,

blir rädd, får epileptiska anfall.

 

En gång i tiden ar jag en glad, sprallig tjej som hade många bollar 

i luften och jag älskade det.

Idag känner jag mig väldigt gammal, trött, orkeslös och sorgsen.

De ända gånger jag lever ut är då jag får laga mat och 

ha middagar för nära och kära. 

Men att jag ligger trasig sedan är ingen som ser.

 

Min önskan är att kunna jobba som uska igen, träna, bygga saker, renovera,

dansa, ha många middagar, sova en hel natt men framförallt vara värkfri.

 

Det är ingen som ser när jag vill be hela världen fara och flyga, 

när jag sitter och gråter för jag kan inte vara med barnen

och leka eller vara med dem.

Så vad jag vill säga med detta är 

du kanske inte förstår att vara dålig för ens du är där själv men under tiden

så lyssna

ge ett leende

ge en kram

för vem vet du sitter kanske där snart själv.....

 

  


Av Therese Waldenryd - 5 januari 2014 09:25

2012 och 013 har varit 2 år som har varit väldigt jobbiga med sjukdomar och annat elände.

Idag sitter jag med 2 sjukdomar som inte vill lämna min kropp hur mycket jag önskar dem bort eller kämpar. Jag kommer ha dessa sjukdomar tills jag kommer dö vilket jag kanske inte helt har acceptera eller kommer acceptera fullt ut.

 

I och med mina sjukdomar så kommer jag ej att kunna jobba med det jag gör idag, vilket är en stor sorg i hjärtat. Jag är livrädd vad som kommer att säga när man utreder att jag inte kommer att jobba, samtidigt att de kan säga att jag kan jobba men med vad?

 

 

Jag är bara rädd att hela min värld ska rasa ner snart. Det är inte bara mig själv har att tänka på jag har även mina barn där det finns mycke jobb med. Jag vill bara att det ska gå bra för dem och är ständigt orolig för dem.

 

Sådana dagar som dessa tänker man Tänk om man gjorde annorlunda, vad hade hänt då?

 

Är så less på motgångar, för man orkar inte vara stark hela tiden, vilket jag ofta får höra att jag måste och att jag är. Jag är inte så stark längre som jag var en gång i tiden. Förr skakade jag av mig saker och gick vidare men nu orkar jag ej inte. Jag sitter ofta och gråter och bryter ihop för det är förmycket.

 

Just nu skulle jag vilja slippa oron för framtiden samt ha denna värk som finns där från morgon till kväll. Just nu vill jag bara skrika, men vad hjälper det.

 

Jag får sitta här med gråten i min hals tills jag vet vad som händer med allt.

Önskade jag kunde känna mig värd något.

Av Therese Waldenryd - 1 december 2013 05:13

Idag är det första advent och på något underligt sätt känna man sig förväntansfull.

Man  vill att alla ska ha det bra under julen, så många är mer givmildare mot andra som inte har det lika bra och alla gör det på sitt sätt.

 

Min stora dröm som jag har haft sedan jag var liten va att kunna bjuda in så många människor som sitter ensam och inte kan fira jul med någon.

Ha mat och kläder men även kunda ge dem ett paket.

 

Dock har jag ej dessa pengar men jag vet att jag kan ge i en liten skala.

Det är det fina med oss människor att vi kan hjälpa varandra och finnas där när någon behöver hjälp.

Många tänker -jo men alla gör inte saker för andra, nä det kanske det inte gör  och alla kan inte göra det heller, men det finns dock så många här ut som är eldsjälar som vill hjälpa 

och de tycker jag man ska ge uppskattning till.

 

Det är inte alltid pengar, kläder, mat många vill ha utan bara ens tid att lyssna och höra på sina medmänniskor,

 

Ha nu en härlig första advent.

 

 

 

Av Therese Waldenryd - 24 november 2013 07:23

Godmorgon där ute.

 

Vaknad som vanligt med värken kl 05, men för första gången på länge känner jag glädjen i kroppen. Varför vet jag ej för min värk har ej blivit mindre, tankar om framtiden är jobbig men ändå känns det skönt att ha den känslan igen i kroppen.

Jag är väldigt glad för det för det har varit många månader som har varit jobbiga men värsta tiden har varit då jag åkte in på sjukhuset och blev sövd pga mina kramper som inte ville ge med sig och en värk som gör att man blir galen för man kan ej göra det man vill eller sova en hel natt.

 

Sitter och längtar till kursen då jag får träffa mina underbara kurskamrater men samt att jag kommer ha mina tre minsta barn.  

 

Tänker ofta på min älsta dotter Nattis borta i USA, där hon suderar och hoppas det går bra för henne. Skulle så gärna vilja åka till henne men tyvärr klarar inte kroppen av en sådan resa.

Känner en stor sorg att inte ha henne hemma i Sverige i jul men jag tror och hoppas att hon får det bra.

Sedan har min vackra dotter Amanda som man tänker på då jag vet att det kan bli mycket ibland för henne.

 

Ja många tankar och känslor med oro finns där men ändå finns denna glädjen.

Idag ska jag njuta av denna känsla jag har i kroppen och göra nåot jag tyckte va kul förut

och det är att baka lite till imorgon oh sedan ska jag skissa lite.

Hinner nog med att säga hej till grannen lite och sedan blir det mys med ljus och lyssna på bra musik med min livskamrat.

 

Men först..... Ge hundarna mat för det är så synd om

Stripe för han tycker så himla synd om sig själv  .

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Länkar

Fråga mig

0 besvarade frågor

Besöksstatistik


Skapa flashcards